Resan

Tidigt på morgonen den 11 september bar det av. Om de hade lagt på mer säkerhetskontroller den dagen var det inget vi märkte. Vi bytte flyg i London och redan när vi kom till gaten för att kliva på planet till Indien, kändes det som att vi faktiskt började närma oss något nytt, för i kön var det mest indier, med sina karaktäristiska indiska kläder och lite annorlunda dofter.

Tidig morgon på flygplatsen.
Turkish Airlines är dock lite vilseledande där i bakgrunden...

På planet kändes allt än mer exotiskt. Där var det både indisk och brittisk personal och all information kom givetvis både på engelska och på hindi. Innan planet lyfte gick de runt och sprayade alla gångar med något mystiskt medel, som man skulle vara lite försiktig med om man var överkänslig. Maten som serverades var lite åt det indiska hållet, och på toaletterna var det pölar på golvet, efter att folk fräschat till sig när de uträttat sina behov.

Några filmer och lite vila senare var vi äntligen framme på flygplatsen. Efter att vi förgäves väntat på våra väskor vid fel band lyckades vi tillsist få tag på vårt bagage och kom så lyckligt och väl ut från flygplatsen. Lite förvirrat kändes det att kliva ut genom dörren för det var helt vindstilla där utanför. Dessutom var luften varmare, fuktigare och kvavare, så man fick en liknande känsla som när man kliver in i ett växthus, eller kanske en bil som stått några timmar i solen… Det första min blick föll på var geväret som vakten utanför höll i handen. Sedan började sökandet efter Pastor Abraham (mannen bakom den fantastiska organisationen The Full Gospel Trust of India, TFG) i den stora folkhopen.

Vi blev strax varmt mottagna av honom, Priyanka (som jobbar i People Empowerment Program för TFG) och ett missionärspar från Sverige/USA. Vi hade hört om den livsfarliga trafiken, men teori och praktik är inte riktigt samma sak. En timmes ryckig färd senare, då vi fått bekräftat att det faktiskt finns kor i Indien, klev vi i alla fall ur minibussen och blev visade till en lägenhet på övre våningen.

Efter att ha blivit förvarnade om att det kunde finnas råttor i soffan kändes det som att standarden på lägenheten var bra. Några råttor har vi inte sett till än. De djur som hemsöker huset är istället pyttesmå myror, som bits och verkar ha en benägenhet att ta sig igenom stängda plastpåsar.

Här är en bild på den kanske mest fascinerade saken i huset. Dock har vi inte använt den.

"You can call it 'Indian'"