Semester

Floden Ganges, hinduernas heligaste flod, raka motsatsen till renande att doppa sig i. Inte trodde jag under religionstimmarna som ägnades åt denna flod att jag någonsin skulle besöka den. Inte trodde jag att jag ens skulle besöka detta land som verkat så fyllt av mystik i religionsböckerna. Detta land med de heliga korna och alla heliga ritualer.

Varanasi

Nu är vi här i Indien och har dessutom varit på fyra längre resor under vistelsen. Den första var med organisationen till den lilla byn Akrabad, sex timmars ryckig bilfärd från Delhi. Den andra var en dagstur till staden Agra med Taj Mahal. Den tredje resan bar det iväg till hinduernas heliga stad, Varanasi, vid floden Ganges. Fjärde resan skedde nu över nyår och var en längre resa till Goa, med ett litet stopp i Mumbai på vägen dit.

Jag kan få dåligt samvete över att åka på semester när det är så många runtomkring mig som inte har den möjligheten. Vad har jag för rätt att komma hit och sedan åka iväg roa mig? Vi möter dagligen människor som bor med hela sin familj i ett litet rum i Delhis slum. Bara att vi här i Delhi bor i en ganska stor och fin lägenhet, är lyxigt i jämförelse. Våra svenska hem går inte ens att tänka in i samma verklighet. Hur rättfärdigar man att vi har sådan lyx och så många möjligheter, att vi ens kan komma hit till Indien?

Under ett ungdomsmöte vi hade ganska tidigt under vår Indienvistelse blev vi tillfrågade vad vi mest ville ha i livet. Ganska många svarade happiness – lycka, vilket många i Sverige säkerligen också skulle ha gjort. Majoriteten svarade dock success – framgång. För mig, då, kändes detta som ett ganska underligt svar. Jag hade kunnat gå med på att någon enstaka svarat så, men inte så många. Nu har jag insett att denna så önskade framgång leder till valmöjligheter, möjligheter att välja hur man vill leva, var man vill leva.

Hur orättvist det än är att jag har den möjligheten, har alla våra resor iväg från allt smuts i Delhi känts välbehövliga. Jag kan känna stolthet att jag har bott så länge i den här staden, men jag kan inte säga att jag tycker särskilt mycket om den. Jag drömmer om att ta långa promenader i friska luften, vilket är en total omöjlighet här. Det finns ingen frisk luft.

Första intrycket av Varanasi var att det var en lika smutsig stad som Delhi. För att komma till hotellet tog vi en autorickshaw (trehjulig taxi med motor). Sista biten var vi dock tvungna att vandra genom smala, smutsiga gränder. Man kunde undra vad vi gjorde där när samma sak gått att uppleva hemma i Delhi. När vi kom fram till hotellet och kunde titta ut över Ganges, ändrades intrycket. Det var vackert.

Utsikt över Ganges från hotellet

Vi vandrade längs floden och tittade på vattnet och fina byggnader. Med egna ögon såg vi hur människor verkligen doppade sig i Ganges, precis som vi lärt oss på religionen i skolan, då allt kändes så avlägset. Kor fanns det gott om, precis som i Delhi, men särskilt heliga var det svårt att föreställa sig att de var även där. 

Vid hotellet i Varanasi

Strax efter jul lämnade vi kylan i Delhi. Mumbai var vackert. Det kan dock nämnas att vi bara besökte finare delen av Mumbai, så mitt intryck är väl knappast allmängiltigt. Åter kunde vi gå längs vattnet. Gatorna var inte fyllda av skräp och lukten av sopor hängde inte som en dimma över staden. Visst kunde lukten av fisk ibland vara lite för stark, men det var bagatellartat. Alla autorickshaws var svarta, precis som i filmer, istället för de gröna som kör omkring i Delhi. 

Gateway of India, Mumbai

Goa var som ett helt annat land. Från tågstationen åkte vi taxi på slingrande, men inte ojämna, vägar i ett skogsbeklätt landskap. Vi bodde i strandhyddor på en sandstrand vid det blå havet. Runtomkring oss växte palmer. Det var fullt av turister och att gå omkring i bikini var fullt tillåtet, och skönt i värmen. Varje strandhydda hade en hängmatta på framsidan. Det blev min favoritplats under vistelsen, där jag låg och läste och lyssnade på ljudböcker.

Soluppgång i Goa

De två sista dygnen av semestern spenderades på ett tåg. Jag har alltid tyckt att det är väldigt mysigt med långa resor, men jag föredrar sådana som inte sker på indiska tåg. Vi hade fyra av de sex sängar och sittplatser som fanns i vår “kupé”. Riktigt vilka som hade de andra två var det svårt att få klart för sig, för hela familjerna kom dit och trängde ihop sig, än skulle de prata, än skulle de sova och än skulle de visst bara sitta och rapa. Det var riktigt skönt att komma tillbaka till Delhi efter de två dygnen.

Jag är glad att Delhi inte är det enda intrycket jag har av landet Indien. Det är ett stort land med många invånare och stora variationer. Bara Delhi har tre gånger fler invånare än hela Sverige.