Tiden går. Helt plötsligt befinner vi oss i slutet av
november. Vädret är inte som där hemma i Sverige, men det blir kallare. Nuförtiden
är det nödvändigt att ha en filt på sig på natten om man inte vill frysa, men
på dagarna är det ändå över 20 °C,
och känns numera ofta riktigt behagligt, lite som svensk sommar.
För ett bra tag sedan, vid det här laget, tog vi en dagstur
till Agra för att besöka Taj Mahal. Vi var sent ute med att boka tågbiljetterna,
så vi hamnade på ett billigt tåg utan AC. Det var en upplevelse i sig, med
försäljare och tiggare vandrandes genom tåget, och damm infarandes genom
fönstren. Utlänningar brukar rekommenderas att välja finare resalternativ.
Kanske just därför kändes det extra bra att ta det där tåget, precis som en
riktig indie.
I Agra hyrde vi en bil, med chaufför, för dagen och blev
skjutsade till Agra Fort och sedan mellan olika statligt reglerade affärer
innan vi slutligen hamnade vid Taj Mahal. En mycket trevlig dag. Det kändes
overkligt att passera igenom den mur som omringade Taj Mahal och faktiskt se
palatset med egna ögon. Vilken syn! Det såg på sätt och vis precis ut som på
alla bilder, samtidigt som det var så verkligt och mäktigt!
Taj Mahal |
Första lördagen i månaden har organisationen (TFGT) fasta och bön. Vid vårt första månadsskifte i Indien var vi på besök i byn Akrabad och missade således fastan. Den här månaden skulle vi däremot vara med. Det kändes lite nervöst innan eftersom jag aldrig fastat. Skulle jag klara så många timmar utan mat? Vid ettiden visade det sig dock att jag inte skulle ha behövt oroa mig, för den snälla kökspersonalen hade lagat till lyxmat åt oss svenskar… Så gick det med den fastan, men kanske blir det fasta nästa månad.
Apropå bön måste alla kvinnor ha sjal över huvudet när man
ber här. I början var det väldigt komplicerat att för det första hålla koll på
när det var bön och sedan lyckas få på sjalen på huvudet, när man väl insett
det. Nuförtiden går det lite snabbare innan sjalen är på. Dessutom tillåter
temperaturen att man har sjalen över huvudet även när det inte är bön.
Från gudstjänst i liten kyrka. Männen till vänster, kvinnorna till höger och de fyra gästerna på stolar längst bak. |
Något som inte går att undvika att lägga märke till här i
landet, och kanske framförallt i Delhi, är allt skräp som har en benägenhet att
spridas överallt på marken, och den lukt som helt enkelt kommer på köpet. Man
får se upp med var man sätter fötterna. Jag kommer ständigt på mig själv med
att jag går och tittar ned i marken, istället för att se mig omkring.
Charlotte och jag har börjat ha pyssellektioner med barnen
på organisationen. Att försöka förklara en julkalender för ett trettiotal barn,
som inte kan engelska är inte det lättaste. Hoppas det går bättre i
fortsättningen, är det enda jag kan säga.
Sista veckan har varit lite uppochnedvänd då jag legat
magsjuk, och även haft hög feber och blivit uttorkad. Jag fick besöka ett av
Delhis bästa sjukhus och efter snabbt omhändertagande och lite prover
konstaterade de att det endast var lite magförgiftning. Nu är jag på benen igen
och äter för att återfå fulla krafter.
Det får räcka för det här inlägget.
Tack för alla böner! Saknar er därhemma!
Roligt att få läsa lite mer på bloggen! Så bra att du tillfrisknat. I Internet Explorer ligger överst i den här bloggposten en ruta med en pil i, som att man ska kunna spela upp en filmsnutt. I Google Chrome syns inte den rutan.
SvaraRaderaHm, konstigt.
SvaraRadera