Tiden går och det händer inte så mycket speciella saker
längre. Vad som en gång var nytt och spännande är nu bara vardag. Det jag
räknar upp nu kanske inte låter så ovanligt vid första anblicken, men det är
ändå några speciella saker som hänt mitt i allt det vanliga. Vi har varit på bröllop,
vi har gått luciatåg och gått runt och sjungit Christmas Carols.
Redan första kvällen vi var i Indien fick vi vara med på ett
bröllop. Det var ett kristet bröllop, så det var ganska likt ett vanligt, även
om temperaturen var ett antal grader högre. Nu har vi däremot fått vara med om
ett hinduiskt bröllop, och det var verkligen annorlunda.
Bröllopet började med att inte komma igång förrän kanske tre
timmar efter utsatt tid. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att inte bli
förvånad, men det svenska tänket finns fortfarande kvar i mig. Bröllopet hölls
på ett stort inhägnat gräsområde och gästerna kunde gå omkring fritt och plocka
på sig middag och sätta sig vid något bord och äta eller fika närsomhelst under
bröllopet eller dansa i ett hörn där det spelades hög musik.
Brudgummen anlände i en vagn efter hästar och trumspelande
och dansande män. Han mötte bruden i öppningen till området. Nästa steg i
ceremonin var när brudparet gick upp på ett podium och ställde sig mitt emot
varandra på en platta som snurrade dem sju varv, samtidigt som konfetti
sprutades på dem. Tredje steget var ett annat podium där brudparet blev
fotograferat tillsammans med gästerna i tur och ordning. Sista steget var
själva vigseln som ägde rum i ett litet tält. Klockan var mycket mer än den
borde ha varit, så mitt i vigseln vinkade vi av brudparet och begav oss hem,
mätta och belåtna...
Vi bestämde oss för att faktiskt ta och fira lite Lucia fast
vi befinner oss så långt från resten av världens Luciafirande där hemma i
Sverige. I brist på Lucialinnen improviserade vi och virade på oss vita lakan
istället. Någon ljuskrona hade vi inte heller, till indiernas glädje. Alla som
tidigare fått höra om denna svenska tradition, har nämligen tyckt att det låter
helt galet och livsfarligt med ljusen i håret. Säkerligen blev de flesta ganska
förvånade ändå, men det hela mottogs väl och de uppskattade våra pepparkakor
och saffranssockerkakor, som vi bakat i en mikro med någon form av ugnsfunktion.
Julfirandet här skiljer sig lite från det hemma. Visst är
det kanske inte lugn och ro mitt i julstressen tiden före jul där hemma, men
julen brukar ändå vara en lugn tid. Här däremot är det full fart. Mellan den 15
och 23 december har organisationen Carol Singing varje natt, då vi går runt varvat
med att åka en fullpackad buss mellan olika församlingsmedlemmars boenden, och
sjunger fartfyllda indiska julsånger och blir bjudna på snacks. Vi har bara
varit med varannan natt, men vi blir trötta ändå.
God Jul på er därhemma! Hoppas ni får en mysig och fridfull
jul.
